vem är zäta ?

---

zäta är en väldigt speciell kille med många möjligheter här i livet! han är en såndär diamant som är svår att hitta, ett riktigt kap.
han är min pojkväns bästavän och ungefär blivit som min nu också.
så det så! hahah

varför har man denna ångest, varför är man så otroligt jävla rädd. att ligga sömlös varje ensam natt börjar bli tröttsamt, otroligt tröttsamt. att ha en klump i magen och att ha ett tungt stenblock över sig börjar bli utmattande. att få panik och känna att livet kommer gå åt helvete är tragiskt. det är en vana. varför sköter jag inte skolan, varför är jag så sårbar, varför bryr jag mig så mycket om alla andra, varför är det så svårt att vara sig själv. hur många fler stirra-upp-i-taket nätter ska det bli, hur många gånger ska man känna sig oduglig, hur många gånger ska man skolka, hur många gånger ska man känna en smärtsam saknad. varför skriver man sånna här texter officielt, det vet jag inte.

okej, nu kommer det ett sånthär persnoligt inlägg igen.
jag känner världens äckligaste klump i min mage nu och håller tårarna inne.
kom precis på att det inte var hungern som spöka, utan det är själva jag som känner mig tom.
det var länge sen jag kände mig såhär ensam.
känns som att det inte finns någon att gå till längre, liksom öppna upp mig för.
inbillar mig att folk viskar och kollar, eller om jag nu inbillar.
men det är liksom sådär hela tiden.
det gör till och med ont när folk berättar vad dom tyckte om mig innan dom lärde känna mig osv.
att jag var si och så, jag ville bara gråta när jag fick höra sånt.
jag menar, det var ju fortfarande jag och ingen annan.
det jag menar, man blir kritiserad oavsett, menmen, glad att jag inte är så hemsk när man lärt känna mig iaf.
och alla mina vänner jag var så nära mer förut, sjukt hur sådant kan ändras så snabbt.
och jag gillar att kunna prata om mina problem med dom jag litar på, någon man får respons av, som liksom känner mig.
men det känns inte ens okej längre.
det är så mycket som pickar på mig nu för tiden, liksom varför kan inte jag ha ett fint leende, eller fina ben och ha ett så jävla bra självförtroende.

men jag antar att jag har mig själv att skylla för hur det är nu, jag menar, jag valde att ändras och vara lite.. ''annorlunda'' till skillnad ifrån mina vänner, men jag saknar dom gamla tiderna också.
fugantiderna och hängahemmahosmalle tiderna.
jag saknar malle, hon som var den närmaste jag hade, som var med mig varje dag.
fick höra här om dan av en killkompis ''din pojkvän måste ha gjort bra intryck på dig va'' och peka på mitt septum.
är det det alla tror, att jag försöker passa in för matte.
att jag ville pierca mig direkt när jag träffa matte? att jag försöker vara som matte, anyway i don't get it.
kan man inte bara få vara sig själv och acceptera att man växer upp.
jag är ändå glad för den jag är, och att jag inte är som i 8an, det här är trots allt den jag är.
ååh hahahha lät som en jävla dramtisk filmreplik.
usch vill deleta inlägget nu. aja fuck it. godnatt, eller aa godmorgon.