Söndagen den 1 november, 2015.

November månad, crazy.
Hur som helst, igår gjorde jag som dom flesta och sminkade mig lite extra och bytte personlighet för en kväll, men tyvärr/typsikt glömde jag min kamera i södertälje, så på grund av det blev det inga bilder förutom dessa mobila egobilder, men det är ju bättre än inget, eller hur.

Tisdagen den 27 oktober, 2015.

Eftersom jag är ledig denna vecka så har jag fått så himla mycket fritid till att bara vara för mig själv och inte göra så mycket, vilket jag inte alls har uppskattat hittills.
Som jag tagit upp så otroligt många gånger så saknar jag verkligen min passion för fotograferandet, det är verkligen en bit som saknas inuti mig och det märks.
Förr i tiden skulle jag ha blivit överlycklig över att vara ledig från jobbet så att jag skulle kunna ta fram kameran och springa ut till närmaste skog, men den där lusten är i stort sett helt borta.
 
Det är så himla många fina människor där ute som ger mig komplimanger kring mitt fotograferande alldeles för ofta för att jag ska förtjäna det och jag kan verkligen inte ta åt mig. 
Jag tänker inte sitta och säga att jag inte är bra på det, utan att jag faktiskt tycker att jag har ett öga för det, men jag är alldeles för rädd för att misslyckas för att kunna ta åt mig äran.
Mina vänner, främlingar och så vidare har många gånger sagt åt mig att starta en egen hemsida och ta mitt fotograferande till en högre nivå, men det går verkligen inte. 
Jag som person är alldeles för svag och mesig och när jag fått fotouppdrag så får jag oftare en klump i magen än fjärliar, just för att jag är så rädd för att inte leverera resultatet på topp. 
Men när jag väl står där med kameran i högsta hugg så finns fjärilarna där och jag uppskattar det så himla mycket, men sedan börjar allt om på noll igen tills jag ska fota nästa gång.
Jag blir verkligen avundsjuk på dom som verkligen vågar följa sina drömmar och ta för sig, vågar misslyckas.
Jag tror nog inte ens ni förstår hur illa jag kan ta vid mig, hur ofta jag gråter eller hur störd jag egentligen är, har varit.
 
Av den största delen av mitt liv, eller så länge jag kan minnas så har jag lidit av social fobi och panikångest. 
Den sociala fobin har jag tack och lov lyckats minska, ganska så rejält men jag har fortfarande en lång bit kvar.
För ungefär två år sedan vågade jag inte göra någonting på egen hand, speciellt inte gå in i affärer eller liknande själv, vilket jag minns hur jobbigt det var även för mina vänner och min mamma.
Min mamma kunde bli galen för att jag inte kunde gå in och köpa en mjölk eller något annat litet när jag ändå var i närheten av centrum, men det gick verkligen inte. 
En av mina vänner som även försökte hjälpa mig öva bort detta var Marlene och jag minns speciellt hennes mening ''Du ska gå in och köpa ett paket bindor så väntar jag på dig utanför'', bara för att det var något jag aldrig skulle våga köpa.
Sakta men säkert gick det framåt och ett halvår senare åkte jag för första gången själv till farsta centrum för att köpa en present till min kusin och hade min mamma på andra sidan telefonen hela tiden.
Det går liksom inte att förklara, man går runt och känner att alla kollar på en och det är inte den här ''åh jag är så snygg'' känslan, utan det är känslan av att man ser konstig ut eller kommer att göra bort sig.
Det tog även några månader för mig innan jag vågade gå in på systemet efter att jag hade fyllt tjugo, just för att jag var rädd för att personerna i butiken skulle kolla konstigt eller håna mig för att jag precis fick gå in på systemt. 
Det låter sjukt och jag önskar verkligen att jag kunde förklara det bättre, men det är lika svårt att säga det som det är att få ner i skrift. 
Så johanna, sorry för att jag inte köpte ut åt dig back then, hehe.
 
Att vara en sådan person som konstant är rädd för vad folk tycker och tänker om en, har absolut inga fördelar om jag får säga det själv. 
Så många gånger som man har fått rådet ''tänk inte på det'' eller ''strunta i det'' så önskar jag verkligen att det kunde vara så lätt och jag verkligen avundas människor som faktiskt är starka nog att strunta i de saker som inte bör betyda något.
Jag kan inte se kontrasten mellan dessa saker, dessa saker som de flesta inte ens skulle lägga ner energi på att bry sig om och de saker som kanske är lite mer värda att bry sig om, det gör alltid lika ont för mig. 
På kvällarna är ångesten som störst och jag har alltid haft problem att somna på grund av den.
Att lägga mig i en säng på kvällen har aldrig varit en höjdpunkt för mig, eftersom jag vet att jag kommer ligga och grubbla och trycka ner mig själv för allt genom himmel och jord. 
Kommer jag inte på något pinsamt eller dåligt som har hänt i veckan så finns det ju alltid något som hände för ett, tre eller fem år sedan.
 
Tårar, jag vet inte ens vart man ska börja.
Jag gråter konstant av allt, när som helst och var som helst, glädjetårar som sorgsna tårar.
En söt video på facebook, tårar. Ser jag några slåss, tårar. Känner jag mig dum över att jag råkade (ovetandes) kolla lite snett på den äldre tanten på perrongen, tårar (vilket förövrigt hände förra veckan, haha). 
Det är helt enkelt en sådan grej man får stå ut med, men jag är väl ändå glad att jag har så pass stort medlidande som jag har och att jag inte tycker om att skada folk, fysiskt som psykiskt. 
Jag vill helst vara vän med alla och som den konflikträdda personen som jag är så håller jag mig nästan alltid utanför att behöva bråka och det är jag glad för.
Men, nu har jag skrivit av mig lite mer än vad jag planerade i början, men det känns faktiskt skönt eftersom jag gjorde det rätt regelbundet här på bloggen förr i tiden, så vi hörs när vi hörs och puss på er som fortfarande håller ut här på bloggen med mig!

Måndagen den 31 augusti, 2015.

Idag när jag kom hem hade min mor fyndat lite målarfärger, och eftersom vi hade en tom canvastavla som bara låg och skräpade så tänkte jag ändra på det.
Jag valde bilden som jag har som header som motiv, och jag tycker faktiskt jag lyckades transformera det rätt bra, förutom att jag ser superduper sur ut hehe.
Hur som, sedan blev jag rätt missnöjd med bakgrunden, så fort jag målat lite färg så ångrade jag mig, men men, det blev rätt bra ändå.

Söndagen den 30 augusti, 2015.

Egentligen är det ju måndag nu, eftersom klockan är över tolv men det struntar jag i.
Det blev en relativt lugn helg för mig, om man räknar bort fredagen iallafall.
Lördag till söndag var jag barnvakt åt mina två små knottar med övernattning och hela fadderullan, och det var lika mysigt som vanligt.
Och eftersom jag somnade när jag kom hem idag så är jag ju såklart superduper pigg nu, så jag slutade upp framför kameran.
Jag har saknat att skapa cinemagraphs, det är ju så jäkla kul och en sådan otroligt bra sysselsättning.
Men men, kanske ska hoppa ner i sängen ändå så hörs vi när vi hörs!

Måndagen den 17 augusti, 2015.

Fick ett ryck och började storstäda mitt rum idag, försökte även sortera mina klänningar på nytt, eftersom den samligen har utökat sig lite, hehe.
Hela förtionio(!!!) klänningar hänger där nu, och jag tror inte ens jag har fått med mig alla utan att det nog saknas några som ligger någon annanstans i vårat hus, men men, det är kul det där med att samla.

Lördagen den 4 juli, 2015.

SEXTIO bilder av ren jävla lycka.

Fredagen den 3 juli, 2015.

Tyvärr tog jag nästan inga bilder alls under hela kvällen, så dessa få får stå för det!

Onsdagen den 6 maj, 2015.

Tänka sig, mina klänningar jag babblade om igår hamnade hemma hos mig redan idag.
Och, jag är så jädrans nöjd.
Varenda en av dom var som jag hade förväntat mig och att alla dessa klänningar kostade mellan hundra kronor till hundrafemtio, så är det ett riktigt kap må jag säga.
En bikini följde även med men jag kände att jag kunde skippa en bild eftersom jag var lättklädd så det räcker i flera år framöver i gårdagens inlägg, hehe.

Tisdagen den 5 maj, 2015.

I brist på annat denna tisdagskväll så försökte jag hitta något att fota, vilket slutade upp i ovan.
Jag har fått lite av ett beroende när det gäller att beställa hem föremål från internet, vilket jag nästan aldrig gjorde förut.
Nu, nu vill jag knappt gå i butiker eftersom att det är så mycket roligare att scrolla runt på olika hemsidor och råka klicka hem lite dittan och dattan.
Jag beställde hem ett tiotal piercingar från en hemsida förra veckan, mestadels till min medusa, men även till min navel som har haft samma piercing i över fyra år, så det var väl lika bra att slå till när det var så billigt.
Tråkigt nog så valde jag att ta bort medusan dagen efter (det här med beslutsångest), så nu har jag massa piercingar jag inte kan använda, men men.
 Nu får jag fortsätta att vänta på mina tre par skor och fyra klänningar som befinner sig någonstans i världen påväg till mig och det är ju så otroligt spännande.

Tisdagen den 7 april, 2015.

Påskhelgen spenderades i grästorp med mattias hos hans pappa.
Himla skönt att försvinna lite må jag säga, vara ute i naturen för det mesta, i sagolika skogar och strålande sol.
Denna fina skog hamnade vi i lördags och han är väldigt fin han med, min mattias.

Tisdagen den 17 mars, 2015.

För lite mer än en vecka sedan beställde jag hem lite läppstift från internet, från england för att vara specifik.
Från en hemsida beställde jag tre läppstift i läppglans format så att säga, och dessa kom igår.
Nöjd, nöjd är bara förordet.
De var så sjukt bra och smidiga att jag direkt gick in och beställde hem fyra till av den kollektionen.
Och för att inte tala om priset, tre pund styck betalade jag, vilket ungefär landar på fyrtio kronor styck.
Med tanke på att man nästan får betala MINST tvåhundrakronor för ett bra matt läppstift här i sverige, så kan jag ju vara rätt glad över att jag fick tre, inklusive frakt för mindre än så.
Hur som helst, jag glömde fota den mörkaste, vilket hade en plommonlila nyans, som även blev min favorit.
Den som hade en orange ton var kanske lite för neonfärgad för en vardaglig/festlig jennie, men det kommer nog tillfällen för den också ska vi se.

Tisdagen den 3 mars, 2015.

När jag är på jobbet tänker jag på att jag ska fota någonting så fort jag kommer hem och innanför dörren.
Men så blir det aldrig, jag kommer absolut inte på något kul att fota och ger tillslut upp.
Varför kan jag inte ha den där fantasin jag hade förr, då jag kunde göra så mycket av så lite, fota något litet och göra det stort.
Tyvärr så kom jag inte på något denna tisdag heller så jag satte mig och redigerade några bilder från förra veckan istället, vilket resulterade i någon typ av huvudnickande gif eller liknande.

Genom tvåtusentretton, del.6

Oktober.
November.
December.

Genom tvåtusentretton, del.5

Augusti.
September.

Onsdagen den 25 februari, 2015.

Förr i tiden så hade jag en otroligt dålig sovvana, det där med att gå och lägga sig innan tio eller elva var inte riktigt min grej, eller ens innan två så att säga.
Men på senare dagar har jag faktiskt blivit duktig, jag kan somna vid åtta, nio eller tio utan problem.
Men idag blev det minsann inte så, nej för just nu är klockan 23:43 och jag sitter och redigerar och svär för fullt.
Tänkte försöka mig på att göra en ny header, men det gick åt helvete.
Bilden nedan var ett försök, men det var inte riktigt så jag ville ha det, och nu när jag försökt ändra felen så går det tyvärr inge bra, så jag gav upp.
Den får helt enkelt prydas här i detta inlägg istället för på headern, men men.
Jag ska inte ljuga, mina ögon vattnas och jag känner att det är såhär långt nattugglan jennie kommer nu, så vi hörs när vi hörs!

Genom tvåtusentretton, del.3

Maj.

Genom tvåtusentretton, del.2

April.

Genom tvåtusentretton, del.1

Januari.
Februari.

Mars.
Jag märkte att jag inte bränt ner tvåtusentrettons bilder på skivor, så det ägnade jag mig åt igår på min lediga dag.
Det är ju så himla kul att kolla igenom gamla bilder, när man ser hur mycket man har förändrats och hur livet är så himla annorlunda idag.
Hur som helst, ströplockade ut lite bilder som jag tänkte vore kul att lägga upp, vilket jag ägnar min bakfulla lördagskväll till.

känner du lyckan genom sorgen, jag har inget mer än mina tankar.

 

Måndagen den 9 februari, 2015.

eftersom bilden i inlägget nedan inte syntes så speciellt bra så tänkte jag lägga upp två bilder från mobilen också.
den första bilden togs bara någon timma efter jag fått en nål genom käften och bilden under var två dagar efter, så jag antar att ni förstår att jag inte överdrev när jag sa att jag såg ut som angelina jolie.

Tidigare inlägg
RSS 2.0