då var söndagen här, även såkallad ångestdagen.

jag tycker att den här helgen har gått förbi alldeles, alldeles för fort för att vara nöjd.

men antar att man får bita ihop och vänta i två veckor till tills det blir av att umgås med en massa folk igen.

 annars hade jag det jätte kul igår, även fast lindas syfte var att tvinga i mig alldeles för mycket av det goda, men jag klarade mig ganska bra som tur var.

dock tycker jag fortfarande att två är alldeles för tidigt för att stänga alla ställen, jag menar det är ju då man är som mest igång, tycker jag.

äsch, det var bara att traska i kanske två minuter innan vi kom innanför mattias dörr.

och nu sitter vi här, pigga och glada, på ett ungefär.