Att sitta framför en varm brasa, sent på kvällen med någon man tycker så väldans mycket om.

Med en skål chips som smular överallt och hans sätt att skratta samtidigt som har borstar bort allt från mig, och hur jag då känner mig lite halvt dum.

Hur han absolut måste kolla på mig i smyg när jag äter chips bara för att jag enligt honom ser så himla konsentrerad ut, och hur vi bara brister ut i skratt när jag tillslut märker det.

Hur jag märker att du blir arg när jag sitter en bit från dig och sysslar med annat istället för att gosa, och hur du tillslut håller inne ett litet leende när jag snabbt hoppar in i din famn när du inte är beredd, med den där töntiga rösten bara du och jag vet om.

Hur jag bara absolut inte kan förklara med ord hur mycket du betyder för mig, men att jag älskar dig är bara en liten bit av en oendlig förklaring.