på bara ett år, vilket känns så himla långt samtidigt så himla kort, så har hur mycket som helst i mitt liv ändrats.

för lite mer än ett år sen hade jag rött fluffigt hår, med svart underhår, gick runt och lyssnade på skrikig musik i hörlurarna och hade för det mesta svarta kläder.

på den tiden så trivdes jag ganska bra med mig själv, det var liksom så att man inte brydde sig om vad andra tyckte, ja, jag tror faktiskt att jag aldrig har trivits så bra med mig själv som jag gjorde då.

jag hade mina två medkollegor, och vi gjorde väl det mest knäppaste och töntigaste sakerna man kunde göra, men inte brydde vi oss för det.

jag lärde känna en drös nya människor då, jag mådde så himla bra, och jag var med om så mycket roligt.

sommaren börja krypa sig in, jag lyckades komma ifrån att ha svarta kläder, färgade håret ljusbrunt och piercade septum, eller så kallad tjurring som jag fick höra så ofta.

men jag brydde mig inte, på ett sätt gjorde jag självklart det, men det blev så uttjatat tillslut att jag inte brydde mig.

jag fick vara med om underbara saker den sommaren, framför allt, fint väder.

då kunde man dra ihop ett gäng, ta tåget in till stan och bara sätta sig ner på en gräsmatta, bara umgås liksom.

sen på kvällarna satt vi där, hemma hos någon med rock i högtalarna och fullt med öl på alla bord.

på just den tiden, var allt så himla simpelt, jag trivdes så bra i alla de nya människornas sällskap.

tillslut gick något fel, men ändå inte liksom, men tillslut kändes det som att inget skulle bli detsamma längre, vilket det inte blev.

allt började gruppera upp sig, och jag förlorade kontakten med de flesta.

när jag sitter här idag, så är det nästan svårt att komma ihåg, att för ett år sedan var dessa personer nästan de enda jag visste av.

nu är det som att man aldrig har känt varandra, på ett ungefär och den tanken är verkligen läskig, hur sjukt mycket det är som kan ändras med tiden.

den här sommaren, har inte haft något väder alls att tillåta en att hitta på just sådana saker.

den här sommaren har gjort mig väldigt skräckslagen, jag menar, vad har hänt med världen egentligen.

av det jag kommer ihåg när man var liten så känns det nästan som att man sprang runt på stränderna varendaste dag, i en stekande sol.

för att inte ens tala om alla solnedgångar och soluppgångar jag fick ta del av förra sommaren.

jag tycker att det är bland det finaste som finns och jag skojar inte när jag säger att jag minst såg femton solnedgångar och minst åtta soluppgångar, och i år har jag knappt sett tre.

men trotts det dåliga vädret som har varit så har jag ändå haft en bra sommar med otroligt fina vänner och en underbar pojkvän som jag inte kan tänka mig att vara utan, alls.

men, det är bara så mycket som har förändrats på den här tiden, jag har förändrats.

jag menar inte alls att jag har förändrats till något dåligare, inte alls, men ibland vill jag bara tänka tillbaka på gamla, jag.