jag är så kär, jag är så pinsamt kär, jag känner liksom fortfarande det där pirret i magen efter att ha umgåtts med varandra i över ett år, jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan honom.

det känns som att han är någon som kommer vara en del av mitt liv, inom en lång framtid, om inte föralltid.

jag vill absolut inte säga för mycket, eftersom att allt kan hända med tiden, och jag tror nog att de flesta tonnårskärlekerna uttalar sig med de orden, men det är verkligen något jag tror på, något jag känner är möjligt, hur töntigt det än må låta.

vi har varit i stort sett varenda dag i över tio månader, och jag har inte tröttnat ett endaste dugg, inte ens nypa.

jag vill faktiskt leva mitt liv med denna människa, jag vill fortsätta att utvecklas med honom, med dig.