till min älskade

vart ska jag börja? kan väl börja med att säga ditt namn, mattias obviously.
vad jag inte förstår är hur vi fortfarande bara blir närmre och närmre för varje dag som går, jag trodde vi hade nått gränsen för länge sedan.
men det har vi inte, så vi fortsättar att växa, tillsammans som en person.
så nära som jag är med dig, har jag seriöst aldrig varit med någon förut.
jag kan berätta exakt allt för dig, vi kan berätta allt för varandra, och jag kan göra exakt allt med dig, vi kan göra exakt allt med varandra.
och när jag säger allt, då menar jag bokstavligen allt, jag behöver inte gömma någonting för dig, jag kan visa upp exakt allt och jag kan säga exakt allt, och det är vad som gör mig så trygg, så tro inte att det är dina knölar på armarna inte...
haha skämt åsido, men ibland tänker jag tillbaka, på när allting började.
då trodde jag aldrig att vi skulle bli något annat än det faktum vi var, vad det nu var vi var.
ordet, eller snarare de två bokstäverna kanske inte behövs skrivas ut såhär heller.
men det var inte dit jag skulle komma, utan då trodde jag aldrig att du skulle bli min bästavän, min pojkvän, han som skulle betyda världen för mig, han som betyder världen för mig.
då visste jag inte att det du och jag har idag var vad jag skulle vänta mig.
jag tror inte dom flesta förstår hur du och jag har det egentligen, vi är väl bara så olika för varandra enligt dom.
nu blir man ju lite glad över att kunna säga att dom hade fel, ja dom hade så fel som kan kan ha.
så rätt som du är för mig, finner jag inga ord för.
du gör mig lycklig lättare sagt, jag mår så bra när jag är i din närhet.
vi kan liksom sitta och bete oss som konstiga vänner, säga massa fula saker till varandra, och göra massa konstiga saker med varandra, inte de där typiska kärleksputtinuttandet.
jag menar, hur ofta hör man en pojkvän kalla sin flickvän ''cheerhoran'' och sådant. 
men det är ju vår humor, det bara är så, och så har det alltid varit.

att få gråta i din famn här om dagen var underbart, även fast det inte är så underbart att gråta alltid.
men att ha dina fingrar inflätade i mitt hår samtidigt som du viskade nära en massa saker som fick allt bli bättre, är en sak av vad som gör dig så underbar.
nej, nu babblar jag på alldeles för mycket, du vet mycket väl hur jag känner för dig, mattias, och jag skulle kunna ligga här och forsätta skriva hela natten, men det väljer jag nog att inte göra.
hursomhelst, ''det jag försöker säga är... '' att jag älskar dig.

Kommentarer
Postat av: Johanna Sillman

så himla glad för din skull jennie!

2012-02-16 @ 19:32:52
URL: http://musiknoerd.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0