jag tänker tillbaka väldigt mycket på gymnasiet, väldigt ofta.

jag var så ledsen för att jag kom in på mitt tredjehandsval, jag kände mig misslyckad och ville inte sätta min fot på tumbas gymnasium.

jag skrev tumba gymnasium som tredje plats på ansökan, mest bara för att skriva i något som också hade med fotografi och göra, men med tiden började jag acceptera det och bli förväntansfull.

min första skoldag, jag minns hur nervös jag var och jag minns mina svarta jeans, mitt svarta linne och min älskade blårutiga skjorta med luva.

jag gick in i bibloteket där det fanns flera rader med stolar att välja på, och jag hamnade väl någonstans snett i mitten.

jag kollade runt för att se om det fanns någon som såg ut att kunna vara min nya gymnasiekompis, och då fick jag syn på malin med sitt mörka emohår och sin gulrutiga skjorta.

under hela samtalet satt jag och höll tummarna att jag skulle hamna i samma klass som henne, och det gjorde jag.

och ebba, som jag inte hade sett bland alla stolar hamnade även i samma klassrum som mig och malin, och vi tre klickade nog ganska så direkt, moshpuffpinglorna som vi med lite ironi kallade oss själva.

jag älskade min skola, jag älskade att jag fick mitt tredjehandsval och jag ville knappt gå hem.

vi fick testa på alla fem olika inriktigningar; fotografi, ljud, rörlig bild, journalistik och grafisk kommunikation, men jag visste ju redan att jag ville gå fotoinriktningen.

sedan satt vi tre ofta i korridorerna, på bänkarna eller på golvet och under tiden så fick jag syn på en kille som jag blev helt förälskad i, han var bland de snyggaste jag sett och jag blev helt pirrig när jag såg honom i skolan.

men han hade flickvän och inte trodde jag att jag skulle ha haft någon chans iallafall, men det tog slut mellan dom och vi började prata, träffas och sedan hade jag helt plötsligt min första pojkvän.

det var underbara månader och jag minns hur kär jag var, allt var perfekt och även en av de underbaraste sommrarna jag varit med om.

men mina känslor började försvinna och tillslut så var jag inte kär längre, för att förklara det kortfattat.

jag försvann mer och mer från mitt dåvarande umgänge och började bli ljusare, jag började klä mig ljusare och all skrikmusik jag hade i hörlurana började försvinna med tiden.

denna kille som var raka motsatsen till mig, jag med mina svarta kläder, olika hårfärger och piercingar, och han med sin fjortismössa och adrian hammond kläder fick mig att bli kär igen.

men skolan blev tråkigare och tråkigare oavsett, jag började skolka mer och mer och tillslut gick jag knappt alls.

jag ångrar att jag inte gick dit oftare i andra ring, och umgicks med alla mina fina vänner från min fotoklass.

i lagom tid innan det var dags för sista skolåret, tog jag mig själv i kragen och försökte gå till skolan oftare och oftare, och jag började tycka om skolan igen.

jag tänker på hur otroligt mycket och drastiskt ens liv ändras på grund av sitt gymnasieval, man lär känna så mycket nya vänner, man hamnar liksom utanför sin ''comfort zone'' eller vad man ska säga.

jag lyckades bli kär två gånger, lära känna underbara människor och både bli starkare och svagare på samma gång.

jag blir nästan rädd när jag tänker på vad som skulle ha hänt om jag börjat på något av mina två andra gymnasieval.

vem skulle jag vara idag, vilka skulle jag ha känt nu, hade jag blivit kär där också, hade jag ens levt idag?

ett gymnasieval har sådan stor inverkan att det är helt galet och om jag fick chansen hade jag gjort om min gymnasietid bättre, jag hade velat umgås och lärt känna samma människor, men fokuserat mer på skolan.