det är tyvärr sant, vi bestämde oss för några veckor sedan att det vore bäst om vi gjorde slut eftersom att det inte har varit detsamma på senaste tiden. 

som ni vet så var jag och mattias så himla olika, vi gillade olika om allt och tyckte olika om allt, det fanns inte mycket vi hade gemensamt, men vi har ju trots allt hållt ihop i två år så något gott måste det ha gjort ändå.

han är en av de ödmjukaste och snällaste människor jag har träffat, jag älskade honom så himla mycket, vilket jag än gör, men ibland känner man bara att det får räcka och att man ska vara glada för tiden man har upplevt tillsammans.

eftersom att vi båda kom fram till beslutet så har det ju gjort att vi absolut inte är ovänner eller liknande, vi kan fortfarande umgås, och vi var ju till och med i tunisien tillsammans.

och ja, jag vet att det ''oftast'' inte brukar funka med vänskapsrelationer efter ett break up, men han var personen jag absolut delade med mig om allt till, och det är ingen jag vill förlora än, därför försöker vi hellre stanna kvar som vänner, men det är otroligt läskigt att se att man redan nu glider isär alldeles för mycket.