tänk att det som förevigt fastnade på min kropp idag var något som jag ville göra för över två år sedan.

ni som har följt min blogg länge nu kommer nog ihåg när jag tjatade om det förut, och jag är nästan arg för att jag inte gjorde det på den tiden så att jag slapp smärtan jag var med om idag, ska jag vara ärlig så skulle jag inte göra om det, inte på det stället iallafall!

hur som helst så är det gjort, och jag har inte riktigt hunnit kolla så noggrant än, men allt såg bra ut, och jag får kolla vidare på det imorgon istället.

för nu får jag lita på mattias, marios och mayas ord, för enligt dom blev det grymt, och det är vad jag hoppas på.

tänkte försöka fota de imorgon, så antingen så får ni se det då, eller innan veckan är slut.

och jag tänkte på en sak idag, och det är hur otroligt mesig jag har blivit på senaste, förut älskade jag att utsätta mig för smärta, eller alltså inte på ett läskigt sätt, utan att jag blev mer uttråkad över att inte göra något nytt på kroppen, var det inte tatuering så var det piercingar.

sex nålar har åkt igenom min hud och inte skrämde det mig då, medans jag nu aldrig skulle våga göra om det, att göra en andra tatuering var nog gränsen, för jag var riktigt nära på att tuppa av ett par gånger!

äsch, får se vad som händer nästa gång, eftersom att jag faktiskt alltid har velat ha tatueringar på hela kroppen, men det får nog blir om något år eller tvåsiffrigt, hur som helst så är det tid för att slappna av och bara andas lite mer än vad jag har gjort idag.