det börjar närma sig skolan, och jag har känt det inom mig hela dagen.
har haft den där vanliga klumpen i magen, känt att snart börjar allvarlet igen.
jag vill inte tillbaka till stället jag absolut hatar, där jag inte känner att jag klickar med någon längre.
att jag var borta 40 % av förra terminen var just på grund av att jag inte längtade efter något.
inget alls.
jag till och med fick i tanke att hoppa av flera gånger, jag brydde mig inte ett dugg om min framtid.
jag vet inte om jag kommer klara av det här året, om jag kommer stiga upp på morgonarna.
jag vet inte om jag kommer orka ta igen allt det jag missat, allt det jag struntat i för stunden.
varför lär jag mig inte att sånt kommer ikapp en så småningom.
jag är så dum, så otroligt jävla dum.

dom här 3 veckorna har jag känt mig fri, jag har absolut älskat mitt liv och hatat mitt liv.
jag har mått på toppen och tvärtom, ganska så mycket tvärtom.
jag har iallafall insett något, och det är att jag lätt förlitar mig på en person för att känna mig mindre svag.
och sånt förstör ganska ofta, men jag börjar lära mig.

de nya människorna jag har fått tillgång att lära känna det senaste halvåret är jag glad för.
har fått mig ett nytt liv, en bit ifrån.
visst har det varit jävligt mycket dåligt som hänt av det nya också, men i slutänden blir allt okej, det har det blivit flera gånger nu.
men jag ska klara det här, jag ska fixa skolan, och om sisådär 1 och ett halvt år är jag fri.
och då får jag göra vad fan jag vill. och det ska jag.

gammal bild ifrån grisslehamn, då var jag lycklig