07.02.2012 -

så fort jag satte min fot i skolan så kände jag verkligen bara, nu kommer det.
det var så många tårar man försökte hålla inne, men det gick inte, det var absolut omöjligt.
det var så otroligt pinsamt också.
en lektion klarade jag av, eller ''lektion'', satt på lektaren och kollade på, sen var det bara att ta tåget hem.
jag mår verkligen inte bra i skolan, jag vet inte hur jag ska klara ett och ett halvt år till.
just den tiden får mig att se det som omöjligt, vilket just inte ger en sån stor motivation till att gå i överhuvud taget.
senså glömde jag mitt minneskort hos mattias, nu känns hela mitt liv ännumer meningslöst.
ne nu räcker det nog, nu lägger jag mig i sängen men den dagliga klumpen i magen och kollar på 90210.

en fågel


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0